Igår var Micke, Magnus och jag ute och testade lite nytt vatten. Under bilfärden inåt landet möttes vi till slut av ett tunt snötäcke bitvis på skogsvägarna. Rejält påklädda, utifall de -2°C skulle få för sig att hålla i sig, påbörjade vi den 1-2 km långa vandringen genom skogen, in mot sjön. Tillsammans med älgarna lämnade vi spår i stelfrusen mossa och på snöiga traktorspår. När vi väl var framme vid första viken på sjön så såg vi att det låg relativt mycket is på vattnet. Vikarna var helt frusna och till stor del även strandkanten runt hela sjön. Vi började knata längs med vattnet för att slutligen hitta vårat "basecamp", en klippa som naturen hade placerat lämpligt med bara en meter is ut till öppet vatten.
Termosar packades upp, tackel började bindas och jackor åkte av. Det som först verkade kunna bli en kylig dag blev till en strålande fin höstdag med riktigt värmande sol. Något isen vittnade om för ju längre dagen gick desto mindre is blev det och desto mer sjöng och bångnade isen under vågornas svall.
Akompanjerat av stånd- eller drevskall ("Aj fan, just det, älgjakten pågår ju nu ja ...") från jakthundar åkte linorna i vattnet. Under dagen körde vi bottenmete och även några drag dängdes i vattnet (och stundtals isen). Jag fick upp en öring, fin men liten. Den hade fått gått tillbaka om den inte glupskt hade svalt hela kroken. Micke drog upp två ännu mindre öringar som var lika glupska dom och som tyvärr var bortom all räddning. Synd på så fin inhemsk öring, men istället får dom fungera som fredagslunch för mig!
Dagens mål, rödingen, var inte alls något sugen idag. Och förutom några abborrar till mig och Micke så var det så dagens reslutat landade. Jag har även fått äran att pryda mitt favoritdrag med ett bitmärke från en storöring som bara ville rycka lite i linan och säga -"Hej!" . Magnus fick vara utan fisk, men det kan han behöva efter att ha briljerat de tidigare turerna. Karln får ju inte bli för stursk!
